Vandraren
Vi har börjat skapa oss våra rutiner nu och småbarnslivet känns lättare när man hinner komma iväg och träffa andra mammor. Lilleman är nu fem månader och allt flytter på så bra han älskar att vara ute i farten. Över till något helt annat, framtidstankar!
Nu när man vant sig och känner sig bekväm i mamma rollen så har jag haft tid att fundera på framtiden.
Min familj bor i svergie och jag hitta kärleken i Finland. Vi är bosatta i Helsingfors. Jag önskar att familjen var närmare även om Göteborg inte är så långt bort, känns det så. Det är läskigt att tänka på framtiden, vart kommer vi att hamna tillslut? Har börjat trivas riktigt bra i Helsingfors. Men när jag blev gravid hände det något. Det var som den där drömmen blev fel. Ni vet den där drömmen om att man skulle bo brevid sin syster och våra barn skulle växa upp tillsammans. Tänk om alla kunde vara på samma plats. Så här har jag alltid kännt eftersom jag innan flytten till Helsingfors bodde jag i Oslo och kände lite samma där även om jag inte hade barn då.
Jag vet att jag inte är ensam om denna livssituation och att många i dagens samhälle behöver flytta ifrån sin hemstad på grund av jobb, kärlek och annat som dyker upp på livets väg. Livet blir livligt och man lär sig mycket om sig själv när man vågar röra på och upptäcka nya platser. Men man bara önskar ibland att alla var på samma plats. Kan inte någon uppfina en maskin som man kan teleportera sig vart som helst på några sekunder? Det är ju ändå år 2016 ingenting är omöjligt.
